En dag i Stone Town........

Dagen började tidigt, redan före kl sju.
Kina,ägaren och  hotelldirektören, skulle till stan för några möten, och vi skulle passa på för att få lite guidning i stan, så vi gjorde henne sällskap.
Med på turen var åxå de två volontärerna, Evin och Amanda. De var lediga, så de hade åxå lust att "göra stan".
Vi åkte dala- dala in till stan. Dala- dala är en väldigt liten lastbil, som man har satt tak på och stoppat in några smala träbänkar i. Inte alls stora, inte längre än 2 m i alla fall.
 Där klämmer man in såååå mycket folk, som det på nåt vis går.
När vi åkte var vi ca 15 st + de personer, som hängde utanför. Vi hade dessutom några hinkar, några påsar och lite annan packning åxå, väskor och sånt, inne i bilen.
På taket transporterar man div annat, cementsäckar, brädor, potatissäckar, levande hönor i bur, cyklar och ved mm. mm.
Denna dala-dalan spydde dessutom ut avgaser, som gick direkt in i "kupén", så ett munskydd hade inte varit i vägen. Dessutom började det att svida i ögonen av denna gas, eller om det var av sanden som blåste in.

Väl framme så började vi med en liten fika, på ett litet café i närheten av dala-dala- stationen.
Sedan började vår shoppingtur. Vi gick in och ut i alla "hål i väggen", som Lena säger.
Vi köpte souvenirer, lite kläder,väskor och div. andra små saker, som minne från Zanzibar.

När vi blev trötta och svettiga (och det gick fort ) så tog vi en "gofika" på Zanzibar Coffee House, innan vi på nytt gick ut i värmen och dammet.

En sväng till Freddie Mercury Bar blev det innan de sista inköpen skulle göras.

Freddie Mercury är ju född och uppväxt på Zanzibar, men med ett helt annat namn.













När vi startade upp shoppingen igen, så styrde vi kosan mot en affär som heter "Memories from Zanzibar", där vi handlade div. saker att ta med hem.

Vi avlutade shoppingturen med att ta en drink på African House, där man har en vidunderderlig utsikt över solnedgången. Där satt engelsmännen för länge sedan, under kolonialtiden, och tog sina drinkar i solnedgången. Man kunde riktigt känna atmosfären.

Svettiga, trötta, glada och nöjda åkte vi faktisk taxi hem till Menai igen, och kastade oss i böljan den blå.

Lev väl, mina vänner...snart är det dags för att åter se hemlandet. 

Men det här stället kommer jag aldrig att glömma! 

Menai.............det är friskvård det!!!!

Hakuna Matata! Badaj !