Ny rapport - dagsläget 14 juni

I går blev det inget skrivet p.g.a. vissa omständigheter.

Operation är en sån.
Omständighet.
Andra omständigheter var yrsel och trötthet.

Man tittade upp i tio minuter, pratade med rumskamraterna, och så somnade man igen. Jag kan väl säga, att jag inte var riktig människa förrän framåt kvällen.Å knappt då.

Men för att börja ifrån början, så skjutsade de ner mig på operation vid 07.30 igår. Då hade jag varit uppe och "dubbelduschat" mig på morgonen åxå.

Jag kom in i en operationssal, och där var det fyra, fem personer som bara fanns där för mig!
De satte nålar, tvättade, plockade med sterila dukar, klippte och klistrade, och var allmänt väldigt trevliga.
De förklarade in i minsta detalj, vad det var de skulle göra.
På det viset har det då blivit mycket bättre i sjukvården numera än vad det var för några år sedan. Då gjorde de bara, utan att förklara varför och utan att man visste vad det skulle vara bra för.

Tror att de höll på i minst en timme,  innan läkarna dök upp i salen. Sedan så minns jag nog inte så värst mycket mera, eftersom jag då var både ryggmärgsbedövad och sövd.

Det hela var över vid 11.30- tiden, och doktorn sa, att det hade gått så bra så. Å det var ju skönt då.

Fick åka till "Uppvakningen" och stanna där, länge länge.
De måste ju se att jag kunde vifta på tårna.
Å jag viftade och viftade, och inte en krusning syntes på täcket. Så jag fick stanna längre.
Jag sov och lyssnade på Radio Dalarna......och de sprang och kollade blodtryck och puls.

Men så småningom, fick jag komma upp på avdelningen igen, och fick lite fika.
Å det satt inte i vägen, kan jag säga. Efter det så blev jag så trött, så middagen åt jag inte många tuggor av.

Sedan sov jag mesta delen av tiden till kvällningen, då de kom och ville ge oss lite fika igen och mera mediciner.

Å då,  var det ju dags för lite nattsömn då.
Sov, men vaknade i stort sett varje timme, tittade på klockan och somnade om igen.
Ända tills farbrorn tvärs över korridoren bestämde sig för,  att det nog var morgon, och att han var ensam.
Å då var klockan 04.20 !
Han ropade och skrek, och nattpersonalen gjorde sitt bästa för att få tyst på honom.

Så småningom blev det väl tyst igen, å då somnade vi alla fram till frukosten vid sju.
Tror att farbrorn sover än, vi har inte hört nåt ifrån honom.

Doktorn kom på ronden och sa, att det hade gått så bra med operationen, så att jag skulle få åka hem   idag! " Ja, vad ska du här och göra?" sa han. Å det hade han ju rätt i, vad ska jag här och göra?

Ett nytt gips har jag fått åxa, ett lila gips! Snyggt värre! Så nu väntar jag bara på¨att sonen ska sluta jobba, så att han kan komma och hämta mig och skjutsa hem mig.

Känns bra!

Lev Väl alla mina kamrater därute...å Friskvård....det är att åka hem det !!! :-))