Plötsligt händer det som man har väntat på länge!
Närmare bestämt i ett par år har jag väntat, och nu är det snart dags!
Jag har ju en fot, som har krånglat, ända sedan jag gick på kryckor förra gången, då p.g.a. att jag fick ett nytt knä, en titan -protes inopererad.
Foten började göra ont i samband med det, och jag har varit på otaliga läkarbesök och olika former av röntgenbehandlingar innan jag har kommit så här långt!
Bl. a. så har jag varit på fyra (!) läkarkonsultationer, innan jag fick en operations- tid till slut.
Två kirurger ska finnas på plats, när det är dags för mig.
Först ska de göra blod- tomt i benet.
De ska öppna foten nedanför den yttre fotknölen, och göra ett snitt fram emot tårna, tvärsöver strax ovanför tårna, och upp till den inre fotknölen, så att det blir som ett lock.
Sedan ska de plocka benbitar från höftbenet, som de ska skruva fast i foten, och steloperera den i rörelsen i sidled.
Foten är ju redan stel, men det innebär att jag slipper ha ont.
Å det är ju jag tacksam över!
Vid min fråga, när operationen ev. skulle kunna tänkas bli, svarade läkaren att:" -nog ska vi väl hinna med dig innan sommaren !"
Jag hade nog hoppats att operationen skulle ha blivit av lite tidigare på året, men nu ser jag fram en helt enormt varm och solig sommar! (Ironi)
Å förmodligen blir det en sån åxå, eftersom jag ska gå med gips runt min fot i tre månader !!!
Så ....operation 13 juni och gips till 13 september !!! Suck, suck!
Men det ska bli skönt att äntligen få det gjort.
Detta är ju första steget på fler operationer av foten, så....vad har jag för val egentligen??
Att tycka att det är OK att bli opererad mitt i juni, eller fortsätta att gå så här, och ha ont och bara kunna gå 150- 200 m innan jag inte klarar mera??
Lev väl alla mina vänner därute..... å friskvård...kan det vara att operera foten??